Blev ingen uppdatering när jag kom hem igår, förlåt men var för ledsen för att skriva. Tårarna forsade ner, för igår tog jag steget och messade Neros ägare och berättade att jag inte kommer kunna fortsätta på honom efter sommaren. Det var ett riktigt tungt och jobbigt steg att ta, och tårarna forsade ner för kinderna och ingen kunde få mig att sluta gråta. Jag kommer inte ha tid att ha 2 hästar i olika stall att sköta om när jag börjar nian. Eftersom Nero och Arhamiz står en halvtimme ifrån varandra så kan jag vara borta en hel dag och komma hem sent på kvällen och då är jag alldeles för trött för att plugga.
Utan Nero hade jag aldrig fått min mamma att bli så hästvan igen som hon en gång var när hon var yngre. Nero har lärt mig så mycket, tillexempel hur man får en häst att jobba PÅ RIKTIGT, hur mycket man måste rida och att man ska vara lugn när man rider ut.

Alltså han har varit en läromästare för mig i alla lägen och det kommer vara så svårt att skiljas från honom. Hela augusti ut kommer jag ha honom iallafall, då firar vi 1 år och 8 månader tillsammans. Jag ska verkligen njuta utav den här sista sommaren med bästa killen och tänka på allt vi har gjort tillsammans. Vi har många minnen, men nu vet ni. Efter sommaren är jag inte medryttare på Nero längre, då är han inte min finaste medryttarponny längre.

Men jag hoppas verkligen att jag ska få åka och hälsa på honom ibland och rida nångång, det jobbiga är att inte kunna kalla honom "min medryttarponny" längre och att få åka och träna och träffa honom minst en gång i veckan. Men livet går vidare som sagt, och jag kan inte vara lyckligare än att jag har fått haft den här bästa tiden med bästa ponnyn i världen.

/Emilia